Välkommen till Nordingrå – hjärtat av Höga Kusten och en plats som bjuder på både dramatisk natur och ett lugn som sitter kvar i kroppen långt efter att du rest hem. Här rör du dig i ett landskap som formats av isens kraft och tidens tålmodiga hand. Du går bokstavligen i spåren av tusentals år gamla rörelser, men samtidigt med en känsla av att tiden här står stilla. Det här är inte ett plats som du kommer till en gång, tvärtom vill jag redan nu säga: Nordingrå är ett landskap att återvända till. Den som börjar vandra här får ofta lust att fortsätta, att upptäcka mer, att följa nästa stig, nästa höjd, nästa glimt av hav.
Nordingrå är en gammal socken och tidigare kommun, numera en del av Kramfors, men i folkmun lever namnet kvar som ett eget litet landskap. Och det med rätta. Det här området är själva sinnebilden av Höga Kusten, med branta klippor som möter havet, täta skogar, röda stugor vid stilla sjöar och böljande landskap där varje kurva verkar öppna upp en ny tavla. För vandrare är det här ett litet paradis. Det finns ett stort nät av stigar, leder och småvägar som bjuder på varierande natur, svårighetsgrader och vyer som får en att stanna till och bara andas.
Ett av de mest uppskattade stråken är leden runt Rotsidan. Här vandrar du längs havet på en flack led som är lika tillgänglig som storslagen. Rotsidan är ett naturreservat med flata klippor som formats till breda hällar av havets och isens krafter. Här kliver du nästan direkt från skogen ut på klipporna, och det är något särskilt med hur havet slår in mot stenarna, ibland dovt och rytmiskt, ibland vilt och saltstänkt. Det är ett landskap som man både vill sitta still i och röra sig genom. Att packa med sig kaffe i ryggsäcken, slå sig ner på en varm klippa och lyssna på vågorna – det är en del av vandringen lika mycket som själva stegen.
Ett annat område som lockar vandrare är leden upp till Balesudden. Den här turen är lite mer krävande men belöningen är också större. Utsikten från toppen, ut över Bäckfjärden och in mot det inre av Höga Kusten, är en av de mest storslagna man kan hitta i regionen. Leden går genom skog, över höjder, och bitvis längs smala stigar där rötter och stenar kräver viss uppmärksamhet. Men det är också en del av charmen – det är en stig som känns levande. Den som vandrar upp till Balesudden får också känna av det som är så typiskt för Nordingrå: kontrasten mellan stillhet och dramatik.
Vill man ha en mer inramad och naturnära vandring rekommenderas stigen runt Norrfällsviken och fyren vid Storsand. Här möts man av öppna vyer, gamla fiskelägen, och en kustkänsla som är svår att beskriva i ord. Lukten av tång och salt, ljudet av fiskmåsar och vågor mot land, och så de karaktäristiska röda sjöbodarna som speglar sig i vattnet. Det är inte ovanligt att man möter både vandrare och lokalbor som stannar till för en pratstund, särskilt under sensommaren när tempot är lite lugnare och kvällarna fortfarande ljumma.
Att bo i Nordingrå när man vandrar här är en upplevelse i sig. Det finns något för alla, men en gemensam nämnare är att det aldrig blir opersonligt. Här finns inga stora hotellkomplex eller anonyma receptioner. Istället välkomnas du till små pensionat, stugor och vandrarhem som alla bär spår av människorna som driver dem. Det kan vara en gammal skola som byggts om till ett mysigt boende med vedspis i köket, eller en stuga med utsikt över en sjö där morgondimman ligger som ett tunt flor när du vaknar.
Pensionat Skuleskogen, till exempel, är ett familjeägt ställe där rummen är inredda med värme och enkelhet. Här får du hemlagad frukost, ofta med lokala råvaror, och värdar som gärna delar med sig av sina egna smultronställen i trakten. På kvällarna kan du sitta på verandan och höra tystnaden – det vill säga en tystnad som rymmer vind, fåglar och ibland ett avlägset hundskall från en gård en bit bort.
För den som vill ha mer avskildhet är stugboende ett bra alternativ. Det finns både enklare och mer välutrustade varianter, från små timmerstugor utan el till moderna fritidshus med bastu och panoramautsikt. Många ligger i direkt anslutning till leder eller naturreservat, vilket gör att man kan snöra på sig kängorna direkt utanför dörren. Det är också något särskilt med att komma hem till en egen stuga efter en lång vandringsdag, laga sin mat i lugn och ro och kanske ta ett kvällsdopp om man bor nära vatten.
Vandrarhemmen i Nordingrå bjuder ofta på det bästa av två världar – enkelhet och gemenskap. Ibland kan det kännas extra skönt att få möta andra vandrare, dela erfarenheter, kanske tipsa varandra om vilken stig som var extra fin i kvällsljus. Några av vandrarhemmen är belägna i gamla skolor eller missionshus, med högt i tak och historia i väggarna. Man bor enkelt men bekvämt, och det finns ofta tillgång till kök och gemensamma utrymmen där samtalen uppstår naturligt.
Det som gör vistelsen i Nordingrå speciell är kanske just den här kombinationen av natur och mänsklig närvaro. Det är inte vildmark i bemärkelsen otillgängligt, men det är heller inte tillrättalagt. Stigarna är markerade men sällan hårt preparerade, boendena har själ och egenheter, människorna du möter har ofta bott här länge och har en relation till platsen som märks. Här är man gäst, inte konsument. Och det är kanske just det som gör att så många återvänder. För när man väl fått smaka på stillheten, det salta havet, de höga bergen och de vänliga stigarna i Nordingrå – då bär man platsen med sig. Inte som ett minne, utan som en längtan tillbaka.
Comments are closed